Under sin korta tid som regerande drottning av Sverige, 1644\u20131654, l\u00e4mnade Kristina avtryck i det svenska musiklivet. Noter, brev, dagboksanteckningar med mera finns bevarade och ber\u00e4ttar om musiken runt drottningen och om hennes engagemang f\u00f6r denna. Det hovkapell som Kristina tog \u00f6ver efter sin far Gustav II Adolf d\u00e5 hon \u00f6vertog regeringen den 8 december 1644 var \u00e5lderdomligt. V\u00e4l vid makten bj\u00f6d drottning Kristina in musiker och t\u00e4nkare till sitt svenska hov, och hon l\u00e4r ha haft en str\u00e4van efter att f\u00e5 g\u00f6ra Sverige till en kulturell stormakt. I sin hovbalett, vars f\u00f6rest\u00e4llningar var p\u00e5kostade samarbeten mellan dansare, musiker och poeter vid hovet, dansade hon sj\u00e4lv ofta huvudroller som gudinnorna Diana eller Pallas, detta ocks\u00e5 f\u00f6r att framh\u00e4va sin makt, l\u00e4rdom och sj\u00e4lvst\u00e4ndighet.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/media.fftm.se\/2026\/05\/Screenshot_20260413_195329_Samsung-Internet.jpg\")
<\/a>Vincenzo Albrici: Violino primo ur Sinfonia a doi Violini e Basso. D\u00fcbensamlingen, imhs 001:002.<\/p><\/div>\n
Inbjudna musiker<\/b><\/span><\/h2>\nDrottning Kristina bj\u00f6d in musiker fr\u00e5n andra europeiska l\u00e4nder till hovet i Sverige. Dessa vistades och verkade i landet och kom att l\u00e4mna sp\u00e5r efter sig som vi kan ta del av \u00e4n idag. Under 1640-talet anl\u00e4nde en grupp franska violinister, som skulle ing\u00e5 i drottningens balettkapell, \u201dLa Bande fran\u00e7aise\u201d. I t\u00e4ten f\u00f6r gruppen stod Pierre Verdier (1627\u20131706), som inte bara var violinist och komposit\u00f6r utan \u00e4ven dansm\u00e4stare. 1652\u20131654 vistades en italiensk musiktrupp i Sverige \u2013 denna bestod fr\u00e4mst av s\u00e5ngare, d\u00e4ribland flera kastrats\u00e5ngare som vid tiden var p\u00e5 modet. Truppen leddes av klaverspelaren Vincenzo Albrici (1631\u20131690).<\/p>\n
Musikaliskt arv efter Kristina<\/b><\/span><\/h2>\nI den talrika notsamlingen efter den d\u00e5varande hovkapellm\u00e4staren Andreas D\u00fcbens (ca. 1597\u20131662) son, Gustav von D\u00fcben (ca. 1629\u20131690), den s\u00e5 kallade D\u00fcbensamlingen nu bevarad vid Uppsala universitetsbibliotek, finns en m\u00e4ngd noter bevarade efter dessa franska och italienska musiker. Detta \u00e4r b\u00e5de musik som musikerna tog med sig till Sverige och musik som de komponerade under sin tid i landet. H\u00e4r finns fransk dansmusik, italiensk vokalmusik, kammarmusik och mycket annat, i s\u00e4kert f\u00f6rvar i Uppsala och f\u00f6r oss att ta del av idag.<\/p>\n
Alla dessa musiker hade l\u00e4mnat Sverige i samband med att Kristina klev av tronen, utom Pierre Verdier, som fann k\u00e4rleken och blev kvar i landet, verksam i det kungliga hovkapellet. \u00c4ttlingar till denne Verdier finns idag p\u00e5 flera h\u00e5ll i Sverige, flera dessutom verksamma som musiker. \u00c4ven den italienska truppen har l\u00e4mnat sp\u00e5r efter sig. Gruppen hade med sig en kontrabas tillverkad av den italienske instrumentmakaren Giovanni Paolo Maggini (ca. 1580- ca. 1630) i Brescia 1597, basen blev kvar hos det svenska hovkapellet och anv\u00e4nds fortfarande av dagens hovkapellister vid Kungliga operan i Stockholm (se artikel i Tidig Musik 1\/2026). Drottning Kristina, som fram till dess mest hade h\u00f6rt och sett sm\u00e5 basgambor, l\u00e4r ha blivit v\u00e4ldigt f\u00f6rtjust i instrumentet, den kom att kallas \u201dDrottning Cherstes Stora Bass-Viol\u201d.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/media.fftm.se\/2026\/05\/Screenshot_20260413_195902_Samsung-Internet.jpg\")
<\/a>Benjamin Rogers: Treble Primus, Corant och Sarband ur Suite i D 1651. D\u00fcbensamlingen, imhs 005:013a.<\/p><\/div>\n
Pestflykt skapar ljuv musik<\/b><\/span><\/h2>\nVintern och v\u00e5ren 1654, tiden precis innan Kristina steg ned fr\u00e5n den svenska tronen, var en s\u00e4rdeles intressant tid i svensk musikhistoria. P\u00e5 grund av en r\u00e5dande pest hade drottningen tillsammans med sitt hov flytt Stockholm f\u00f6r Uppsala. Vid denna tid befann sig de franska violinisterna och delar av den italienska musiktruppen fortfarande i Sverige, d\u00e4rtill g\u00e4stande musiker fr\u00e5n Tyskland s\u00e5som de virtuosa violinisterna Thomas Baltzar (ca. 1630\u20131663) och Nathanael Schnittelbach (1633\u20131667). Dessutom var den engelske advokaten och parlamentarikern Bulstrode Whitelocke (1605\u2013 1675) vid tiden uts\u00e4nd som ambassad\u00f6r till Sverige och hade i sitt f\u00f6lje med sig musiker fr\u00e5n England. Alla dessa l\u00e4r ha tr\u00e4ffats, sammusicerat och utbytt tankar och musik tillsammans med det svenska hovkapellets musiker med sina svenska och tyska medlemmar. Det h\u00f6lls baler och musikaliska sammankomster. Man kan f\u00f6rst\u00e5 av bevarade dagboksanteckningar och brevkorrespondens att drottning Kristina var mycket f\u00f6rtjust.<\/p>\n
Enligt Bulstrode Whitelocke uttryckte Kristina till exempel stor uppskattning gentemot de engelska musikerna: \u201dShe [Kristina] said she had never heard so good a concert of music, and of English songs\u201d skriver Whitelocke i sin resedagbok. I D\u00fcbensamlingen finns musik bevarad \u00e4ven efter de g\u00e4stande tyska och engelska musikerna, b\u00e5de musik som dessa komponerat sj\u00e4lva och musik som de tillf\u00f6rde landet. H\u00e4r kan bland annat n\u00e4mnas sviter av Nathanael Schnittelbach, Benjamin Rogers (1614\u20131698) och John Jenkins (1592\u20131678).<\/p>\n
Musikerna och musiken som h\u00e4r kom till Sverige f\u00f6rde med sig nya influenser till landet, ny musik och nya musikstilar. Dessa m\u00e5ste i h\u00f6g grad ha inspirerat och p\u00e5verkat det svenska hovkapellets musiker, d\u00e4ribland Gustav von D\u00fcben, violinisten Friedrich Scharle (1625\u20131673) och gambisten Hans Heinrich Tauscher (d\u00f6d 1680), b\u00e5de vad g\u00e4llde spelstil och kompositionsstil. F\u00f6r Kristina var det s\u00e4kerligen mycket viktigt att tillf\u00f6ra dessa influenser till Sverige, och p\u00e5 s\u00e5 vis kunde drottningen f\u00f6rbinda Sverige med \u00f6vriga Europa b\u00e5de kulturellt och socialt.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/media.fftm.se\/2026\/05\/Christina_barberini-scaled.jpg\")
<\/a>Tavla av Filippo Gagliardi (1606\u20131659): Festligheterna f\u00f6r att hylla drottning Kristina p\u00e5 slottsg\u00e5rden p\u00e5 Palazzo Barberini, 28 februari 1656. K\u00e4lla: Wikimedia Commons.<\/p><\/div>\n
Flytt till Rom<\/b><\/span><\/h2>\nP\u00e5 Uppsala slott den 6 juni 1654 tog s\u00e5 drottning Kristina av sig drottningkronan och abdikerade fr\u00e5n Sveriges tron. Sedan b\u00f6rjade en l\u00e5ng resa genom Europa via bland annat Bryssel och Innsbruck, d\u00e4r hon officiellt konverterade till katolicismen i Hofkirche den 3 november 1655. Den 23 december 1655, efter att ha varit p\u00e5 resande fot i ett och ett halvt \u00e5r, gjorde Kristina sitt int\u00e5g i Rom under stor pompa och st\u00e5t, v\u00e4rdigt en drottning.<\/p>\n
Hon kom att bos\u00e4tta sig i Rom under resten av sitt liv, d\u00e4r kunde hon forts\u00e4tta, och kanske i \u00e4n h\u00f6gre grad, \u00e4gna sig \u00e5t vetenskap, t\u00e4nkande, konst och musik. Hon tog sig namnet Kristina Alexandra och slog sig s\u00e5 sm\u00e5ningom ned i Riariopalatset, d\u00e4r hon hade sitt hov och kunde samla kulturpersoner f\u00f6r konserter, debatter, recitationer med mera. D\u00e4r grundade hon 1674 en kunglig akademi, Accademia Reale, som var inriktad p\u00e5 litteratur, musik och diskussioner, och fungerade som ett centrum f\u00f6r Roms intellektuella elit. Hon kn\u00f6t n\u00e5gra av tidens fr\u00e4msta musiker till sig, d\u00e4ribland Giacomo Carissimi (1605\u20131674), Arcangelo Corelli (1653\u20131713) och Alessandro Scarlatti (1660\u20131725), och hon kunde ta del av en av de nyaste musikaliska trenderna: opera. Kristina st\u00f6ttade musiker och komposit\u00f6rer, och blev ett viktigt och betydande inslag i musiklivet i Rom. Corelli dedikerade sitt f\u00f6rsta opus, opera prima<\/i>, en samling med 12 sonater f\u00f6r tv\u00e5 violiner och violone eller \u00e4rkeluta samt orgel, tryckt i Rom 1681, till drottningen.<\/p>\n
I den talrika notsamlingen efter den d\u00e5varande hovkapellm\u00e4staren Andreas D\u00fcbens (ca. 1597\u20131662) son, Gustav von D\u00fcben (ca. 1629\u20131690), den s\u00e5 kallade D\u00fcbensamlingen nu bevarad vid Uppsala universitetsbibliotek, finns en m\u00e4ngd noter bevarade efter dessa franska och italienska musiker. Detta \u00e4r b\u00e5de musik som musikerna tog med sig till Sverige och musik som de komponerade under sin tid i landet. H\u00e4r finns fransk dansmusik, italiensk vokalmusik, kammarmusik och mycket annat, i s\u00e4kert f\u00f6rvar i Uppsala och f\u00f6r oss att ta del av idag.<\/p>\n
Alla dessa musiker hade l\u00e4mnat Sverige i samband med att Kristina klev av tronen, utom Pierre Verdier, som fann k\u00e4rleken och blev kvar i landet, verksam i det kungliga hovkapellet. \u00c4ttlingar till denne Verdier finns idag p\u00e5 flera h\u00e5ll i Sverige, flera dessutom verksamma som musiker. \u00c4ven den italienska truppen har l\u00e4mnat sp\u00e5r efter sig. Gruppen hade med sig en kontrabas tillverkad av den italienske instrumentmakaren Giovanni Paolo Maggini (ca. 1580- ca. 1630) i Brescia 1597, basen blev kvar hos det svenska hovkapellet och anv\u00e4nds fortfarande av dagens hovkapellister vid Kungliga operan i Stockholm (se artikel i Tidig Musik 1\/2026). Drottning Kristina, som fram till dess mest hade h\u00f6rt och sett sm\u00e5 basgambor, l\u00e4r ha blivit v\u00e4ldigt f\u00f6rtjust i instrumentet, den kom att kallas \u201dDrottning Cherstes Stora Bass-Viol\u201d.<\/p>\n
<\/a>Benjamin Rogers: Treble Primus, Corant och Sarband ur Suite i D 1651. D\u00fcbensamlingen, imhs 005:013a.<\/p><\/div>\n
Pestflykt skapar ljuv musik<\/b><\/span><\/h2>\nVintern och v\u00e5ren 1654, tiden precis innan Kristina steg ned fr\u00e5n den svenska tronen, var en s\u00e4rdeles intressant tid i svensk musikhistoria. P\u00e5 grund av en r\u00e5dande pest hade drottningen tillsammans med sitt hov flytt Stockholm f\u00f6r Uppsala. Vid denna tid befann sig de franska violinisterna och delar av den italienska musiktruppen fortfarande i Sverige, d\u00e4rtill g\u00e4stande musiker fr\u00e5n Tyskland s\u00e5som de virtuosa violinisterna Thomas Baltzar (ca. 1630\u20131663) och Nathanael Schnittelbach (1633\u20131667). Dessutom var den engelske advokaten och parlamentarikern Bulstrode Whitelocke (1605\u2013 1675) vid tiden uts\u00e4nd som ambassad\u00f6r till Sverige och hade i sitt f\u00f6lje med sig musiker fr\u00e5n England. Alla dessa l\u00e4r ha tr\u00e4ffats, sammusicerat och utbytt tankar och musik tillsammans med det svenska hovkapellets musiker med sina svenska och tyska medlemmar. Det h\u00f6lls baler och musikaliska sammankomster. Man kan f\u00f6rst\u00e5 av bevarade dagboksanteckningar och brevkorrespondens att drottning Kristina var mycket f\u00f6rtjust.<\/p>\n
Enligt Bulstrode Whitelocke uttryckte Kristina till exempel stor uppskattning gentemot de engelska musikerna: \u201dShe [Kristina] said she had never heard so good a concert of music, and of English songs\u201d skriver Whitelocke i sin resedagbok. I D\u00fcbensamlingen finns musik bevarad \u00e4ven efter de g\u00e4stande tyska och engelska musikerna, b\u00e5de musik som dessa komponerat sj\u00e4lva och musik som de tillf\u00f6rde landet. H\u00e4r kan bland annat n\u00e4mnas sviter av Nathanael Schnittelbach, Benjamin Rogers (1614\u20131698) och John Jenkins (1592\u20131678).<\/p>\n
Musikerna och musiken som h\u00e4r kom till Sverige f\u00f6rde med sig nya influenser till landet, ny musik och nya musikstilar. Dessa m\u00e5ste i h\u00f6g grad ha inspirerat och p\u00e5verkat det svenska hovkapellets musiker, d\u00e4ribland Gustav von D\u00fcben, violinisten Friedrich Scharle (1625\u20131673) och gambisten Hans Heinrich Tauscher (d\u00f6d 1680), b\u00e5de vad g\u00e4llde spelstil och kompositionsstil. F\u00f6r Kristina var det s\u00e4kerligen mycket viktigt att tillf\u00f6ra dessa influenser till Sverige, och p\u00e5 s\u00e5 vis kunde drottningen f\u00f6rbinda Sverige med \u00f6vriga Europa b\u00e5de kulturellt och socialt.<\/p>\n
<\/a>Tavla av Filippo Gagliardi (1606\u20131659): Festligheterna f\u00f6r att hylla drottning Kristina p\u00e5 slottsg\u00e5rden p\u00e5 Palazzo Barberini, 28 februari 1656. K\u00e4lla: Wikimedia Commons.<\/p><\/div>\n
Flytt till Rom<\/b><\/span><\/h2>\nP\u00e5 Uppsala slott den 6 juni 1654 tog s\u00e5 drottning Kristina av sig drottningkronan och abdikerade fr\u00e5n Sveriges tron. Sedan b\u00f6rjade en l\u00e5ng resa genom Europa via bland annat Bryssel och Innsbruck, d\u00e4r hon officiellt konverterade till katolicismen i Hofkirche den 3 november 1655. Den 23 december 1655, efter att ha varit p\u00e5 resande fot i ett och ett halvt \u00e5r, gjorde Kristina sitt int\u00e5g i Rom under stor pompa och st\u00e5t, v\u00e4rdigt en drottning.<\/p>\n
Hon kom att bos\u00e4tta sig i Rom under resten av sitt liv, d\u00e4r kunde hon forts\u00e4tta, och kanske i \u00e4n h\u00f6gre grad, \u00e4gna sig \u00e5t vetenskap, t\u00e4nkande, konst och musik. Hon tog sig namnet Kristina Alexandra och slog sig s\u00e5 sm\u00e5ningom ned i Riariopalatset, d\u00e4r hon hade sitt hov och kunde samla kulturpersoner f\u00f6r konserter, debatter, recitationer med mera. D\u00e4r grundade hon 1674 en kunglig akademi, Accademia Reale, som var inriktad p\u00e5 litteratur, musik och diskussioner, och fungerade som ett centrum f\u00f6r Roms intellektuella elit. Hon kn\u00f6t n\u00e5gra av tidens fr\u00e4msta musiker till sig, d\u00e4ribland Giacomo Carissimi (1605\u20131674), Arcangelo Corelli (1653\u20131713) och Alessandro Scarlatti (1660\u20131725), och hon kunde ta del av en av de nyaste musikaliska trenderna: opera. Kristina st\u00f6ttade musiker och komposit\u00f6rer, och blev ett viktigt och betydande inslag i musiklivet i Rom. Corelli dedikerade sitt f\u00f6rsta opus, opera prima<\/i>, en samling med 12 sonater f\u00f6r tv\u00e5 violiner och violone eller \u00e4rkeluta samt orgel, tryckt i Rom 1681, till drottningen.<\/p>\n
<\/a>Tavla av Filippo Gagliardi (1606\u20131659): Festligheterna f\u00f6r att hylla drottning Kristina p\u00e5 slottsg\u00e5rden p\u00e5 Palazzo Barberini, 28 februari 1656. K\u00e4lla: Wikimedia Commons.<\/p><\/div>\n