Jag n\u00e5ddes av det sorgliga beskedet att blockfl\u00f6jtisten och pedagogen Clas Pehrsson g\u00e5tt bort. Jag \u00f6versk\u00f6ljdes av minnen fr\u00e5n v\u00e5r tid tillsammans p\u00e5 KMH, f\u00f6rst som hans student och sedan kollega i n\u00e4stan 20 \u00e5r. F\u00f6rutom hans musicerande s\u00e5 var Clas \u00e4ven en skicklig f\u00f6rfattare.<\/p>\n
Jag tar ut en av hans b\u00f6cker fr\u00e5n bokhyllan och tittar p\u00e5 dedikationen: Fr\u00e5n v\u00e4nnen och kollegan Clas\u2026<\/p>\n
Clas har betytt oerh\u00f6rt mycket f\u00f6r blockfl\u00f6jten i Sverige och instrumentet i sin helhet. Han k\u00e4mpade outtr\u00f6ttligt f\u00f6r att ge instrumentet h\u00f6gre status, som att han s\u00e5g till att det skapades en musikerlinje f\u00f6r blockfl\u00f6jten p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan p\u00e5 1960-talet. Fr\u00e5n 1965 var han huvudl\u00e4rare i blockfl\u00f6jt vid Kungliga Musikh\u00f6gskolan och befordrades till professor \u00e5r 2000.<\/p>\n
M\u00e5nga \u00e4r ocks\u00e5 de studenter som m\u00f6tt Clas som l\u00e4rare eller f\u00f6redragsh\u00e5llare i uppf\u00f6randepraxis p\u00e5 institutionen Collegium Musicum som inr\u00e4ttades 1994.<\/p>\n
Det \u00e4r sv\u00e5rt att skriva om Clas Pehrsson i imperfekt. Han k\u00e4nns fortfarande s\u00e5 n\u00e4rvarande \u2013 i klangen av en v\u00e4lformad fras, i den skarpa blicken jag kan se framf\u00f6r mig n\u00e4r han tyckte att jag slarvade med fraseringen. Och det gjorde jag ofta. \u201dTrams\u201d, det var allt som var ogrundat, slarvigt eller ogenomt\u00e4nkt. \u201dMusik ska vara p\u00e5 riktigt\u201d, sa han en g\u00e5ng till mig.<\/p>\n
Clas f\u00f6ddes 1942 i Stockholm. Han v\u00e4xte upp i ett hem d\u00e4r musik hela tiden fanns n\u00e4rvarande \u2013 kanske inte som en sj\u00e4lvklar yrkesbana f\u00f6rst, men som en viktig n\u00e4rvaro. Han spelade b\u00e5de violin och viola och blockfl\u00f6jten kom in tidigt i hans liv. Ganska snabbt f\u00f6rstod han att det var n\u00e5got mer. Det var tonens s\u00e5rbarhet, med den direkta kontakten mellan andningen och ljudet. En rakhet som passade honom.<\/p>\n
N\u00e4r Clas kom till Musikh\u00f6gskolan i Stockholm var det fortfarande ovanligt att n\u00e5gon tog blockfl\u00f6jten p\u00e5 fullt allvar. Den var marginaliserad, reducerad till ett hj\u00e4lpmedel i grundskolan, inte ett instrument f\u00f6r konsertscener. Men Clas hade en vision. Han ville visa att blockfl\u00f6jten kunde b\u00e4ra stora verk, att den kunde vara lika uttrycksfull och virtuos som vilket annat instrument som helst \u2013 om den bara fick r\u00e4tt m\u00f6jligheter och r\u00e4tt musik.<\/p>\n
Han studerade tidig musik f\u00f6r Ferdinand Conrad, Hans-Martin Linde och Nicolaus Harnoncourt.<\/p>\n
Tillbaka i Sverige b\u00f6rjade Clas bygga upp det som skulle bli ett livsverk. P\u00e5 konserter i kyrkor, kammarmusiksalar och festivaler runt om i landet \u2013 och s\u00e5 sm\u00e5ningom p\u00e5 stora scener internationellt \u2013 framf\u00f6rde han musik fr\u00e5n medeltid till modernism. Han samarbetade med tons\u00e4ttare, med ensembler, med kollegor som delade hans vision: att ge blockfl\u00f6jten ett hem i det professionella musiklivet och som blockfl\u00f6jtssolist med Drottningholms barockensemble som han turnerade med under m\u00e5nga \u00e5r. \u00c5ren 1990\u20131992 var han \u00e4ven konstn\u00e4rlig ledare f\u00f6r Vadstena-Akademien och han hade ett m\u00e5ng\u00e5rigt samarbete p\u00e5 BIS med Robert von Bahr.<\/p>\n
Det \u00e4r l\u00e4tt att gl\u00f6mma hur udda detta var. Det fanns inget utstakat sp\u00e5r att f\u00f6lja. Det fanns ingen tradition att luta sig mot. Clas fick skapa mycket sj\u00e4lv \u2013 repertoaren, pedagogiken, spr\u00e5ket kring instrumentet. Han byggde upp inte bara en karri\u00e4r, utan en hel infrastruktur f\u00f6r block\u00adfl\u00f6jten i Sverige: undervisning, notutgivning, seminarier, best\u00e4llningsverk, samarbeten med orkestrar och \u2013 framf\u00f6r allt \u2013 ett n\u00e4tverk av elever och kollegor.<\/p>\n
Att vara elev till Clas Pehrsson var en relation, ofta intensiv, ibland till och med konfliktfylld, men n\u00e4stan alltid formande. Man kunde inte g\u00f6mma sig f\u00f6r Clas. Det fanns ingen plats f\u00f6r ytlighet, ingen m\u00f6jlighet att l\u00e5tsas. Han s\u00e5g rakt igenom en \u2013 p\u00e5 gott och ont. Han s\u00e5g b\u00e5de vad man hade gjort, och vad man hade undvikit. Som nyantagen elev f\u00f6rs\u00f6kte jag ofta ifr\u00e5gas\u00e4tta musiken jag spelade. Clas lyssnade p\u00e5 mina n\u00e5got tunna argument, drog ner sina glas\u00f6gon p\u00e5 n\u00e4san, sp\u00e4nde \u00f6gonen i mig och sa: \u201dL\u00e4s och l\u00e4r, Claudia. Du m\u00e5ste ha kunskap bakom dina val.\u201d Ett ansvar att uppf\u00f6ra musiken r\u00e4tt. Vilket givetvis ledde till att jag b\u00f6rjade sluka alltifr\u00e5n konstb\u00f6cker till tidsenlig uppf\u00f6rande\u00adpraxis. Tack Clas f\u00f6r det!<\/p>\n
Samtidigt var han mycket gener\u00f6s. Inte alltid med ber\u00f6m kanske, men med tid, med engagemang, med tankar. N\u00e4r man v\u00e4l b\u00f6rjade f\u00e5 fatt i n\u00e5got \u2013 en fras, ett uttryck, en k\u00e4nsla \u2013 d\u00e5 blev han stilla. D\u00e5 nickade han, kanske bara en g\u00e5ng. Och den nicken kunde betyda mer \u00e4n alla appl\u00e5der i v\u00e4rlden f\u00f6r mig d\u00e5.<\/p>\n
F\u00f6r Clas var undervisning en konstform. Han ville inte forma elever i sin egen bild \u2013 tv\u00e4rtom. Han var stoltast n\u00e4r vi blev olika honom. N\u00e4r vi hittade n\u00e5got eget. Men han kunde ocks\u00e5 h\u00e5lla fast vid ett ideal, en musikalisk tanke, s\u00e5 l\u00e4nge det beh\u00f6vdes. Han var inte r\u00e4dd f\u00f6r att vara obekv\u00e4m.<\/p>\n
Jag b\u00f6rjade t\u00e4nka tillbaka och minnas n\u00e5gra av v\u00e5ra lektioner i detalj. Hur han kunde luta sig tillbaka i stolen och s\u00e4ga: \u201dNej, det d\u00e4r \u00e4r ju bara luft.\u201d Eller: \u201dDet d\u00e4r \u00e4r vackert \u2013 men det s\u00e4ger mig ingenting.\u201d Han kr\u00e4vde inte sk\u00f6nhet, han kr\u00e4vde mening. Att l\u00e4sa noterna som om de var ett brev fr\u00e5n en gammal v\u00e4n. Det g\u00e4llde inte bara barockmusik \u2013 det g\u00e4llde allt. Allt var personligt. Allt skulle f\u00e5 kropp. Varje not r\u00e4knas! Dessa ord formade mig som ung student.<\/p>\n
Under sina \u00e5r p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan i Stockholm undervisade Clas hundratals elever, varav m\u00e5nga idag \u00e4r yrkesverksamma musiker, pedagoger, forskare och konstn\u00e4rer. N\u00e5gra blev internationella solister, andra valde helt andra v\u00e4gar \u2013 men n\u00e4stan alla b\u00e4r med sig n\u00e5got av honom. Det kan vara ett f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till arbete, en id\u00e9 om integritet, en musikalisk fras som aldrig l\u00e4mnar kroppen.<\/p>\n
Jag minns s\u00e4rskilt en g\u00e5ng n\u00e4r jag som elev k\u00e4mpade med att f\u00e5 till en Telemannsonat. Jag tyckte att jag gjorde allt r\u00e4tt \u2013 artikulationen satt, ornamenten var p\u00e5 plats, tempot h\u00f6ll. Clas sa bara: \u201dDet \u00e4r ju vackert, men varf\u00f6r spelar du det som om du vore r\u00e4dd f\u00f6r att n\u00e5gon ska h\u00f6ra det?\u201d Jag f\u00f6rstod inte d\u00e5, men orden har f\u00f6ljt mig hela livet. Han l\u00e4rde mig att musik aldrig f\u00e5r bli ett skydd. Den ska vara ett risktagande. Den ska blotta n\u00e5got. \u201dDu beh\u00f6ver inte kunna spela snabbast, Claudia\u201d, sa han ofta, man kan g\u00f6mma sig bakom teknik. \u201dV\u00e5ga s\u00e4g n\u00e5got, var personlig i ditt musikaliska uttryck!\u201d<\/p>\n
Han var ibland skeptisk till allt som k\u00e4ndes som \u201dkulturpolitik\u201d, eller \u201dmusikaliska trender\u201d. Skrev debattartiklar och utmanade den g\u00e4ngse bilden av blockfl\u00f6jten.<\/p>\n
Samtidigt var han \u00f6ppen, n\u00e4stan barnsligt nyfiken, n\u00e4r det g\u00e4llde verklig musik. Han kunde lyssna p\u00e5 ljudkonst, eller elektroniska kompositioner \u2013 s\u00e5 l\u00e4nge det fanns \u00e4rlighet i dem. Han var inte konservativ i sin musiksmak.<\/p>\n
F\u00f6rutom att han var en ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien (och tilldelades akademiens fr\u00e4msta utm\u00e4rkelse 2014: Medaljen f\u00f6r tonkonstens fr\u00e4mjande) s\u00e5 var han med att inr\u00e4tta forskarskolor: Estetiska l\u00e4rprocesser samt forskning tillsammans med KTH i Stockholm.<\/p>\n
Jag hade f\u00f6rm\u00e5nen att flera g\u00e5nger dela scen med Clas i olika sammanhang. Han skapade n\u00e4rvaro. Inte genom gester eller teatralitet \u2013 snarare genom sin koncentration. Jag har aldrig sett n\u00e5gon st\u00e5 s\u00e5 stilla med en blockfl\u00f6jt i handen och \u00e4nd\u00e5 utstr\u00e5la s\u00e5 mycket vilja. Han \u201dgjorde\u201d inte musik \u2013 han blev musik.<\/p>\n
Jag minns en konsert d\u00e4r vi spelade ett nykomponerat verk som var n\u00e5got utmanande. Det var tekniskt sv\u00e5rt, rytmiskt knepigt, och det var sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 vad tons\u00e4ttaren egentligen ville. Efter f\u00f6rsta repetitionen sa Clas: \u201dJag har ingen aning om vad det h\u00e4r \u00e4r. Men vi g\u00f6r det \u00e4nd\u00e5 \u2013 och vi g\u00f6r det med v\u00e4rdighet.\u201d<\/p>\n
Clas hade humor. Den d\u00e4r torra, knappt m\u00e4rkbara humorn som ibland l\u00e5g g\u00f6md i en blick, eller i en l\u00e4tt skiftning i tonfallet. Han kunde sitta tyst medan andra pratade, och sen komma med en kommentar som fick hela rummet att tystna \u2013 f\u00f6rst av f\u00f6rvirring, sedan av skratt. \u201dOm du nu ska spela fel\u201d, sa han en g\u00e5ng till mig, \u201dkan du \u00e5tminstone g\u00f6ra det med \u00f6vertygelse?\u201d<\/p>\n
N\u00e4r Clas gick i pension fr\u00e5n sitt arbete p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan hade vi d\u00e5 och d\u00e5 kontakt via telefon och mejl. Jag s\u00f6kte ofta hans r\u00e5d n\u00e4r jag hade fastnat i mitt tankes\u00e4tt som pedagog eller allm\u00e4nt s\u00f6kte pedagogisk r\u00e5dgivning.<\/p>\n
Clas uttryckte gl\u00e4dje \u00f6ver att f\u00e5 mer tid till att l\u00e4sa och skriva b\u00f6cker. Instrumenten och noterna s\u00e5lde han vidare.<\/p>\n
S\u00e4kerligen inget l\u00e4tt beslut.<\/p>\n
Clas Pehrssons livsg\u00e4rning \u00e4r omfattande och sv\u00e5r att f\u00e5 ner i skrift. Att skriva om en m\u00e4nniska som inte l\u00e4t sig f\u00e5ngas i enkla ord eller f\u00f6rklaringar. Det var inte bara hans musikaliska g\u00e4rning som var stor, utan ocks\u00e5 det s\u00e4tt han levde och andades musiken \u2013 och m\u00e4nniskorna runt omkring honom.<\/p>\n
Jag minns min sista lektion med Clas s\u00e5 v\u00e4l. Jag skulle veckan efter ha min examenskonsert och vi hade delade musikaliska meningar om ett av mina stycken jag skulle spela p\u00e5 min konsert. Jag hade just f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6rklara n\u00e5got f\u00f6r honom, kanske ett nytt s\u00e4tt jag funderade p\u00e5 att spela en fras eller ett stycke. Han lyssnade tyst, som han alltid gjorde, med blicken fokuserad.<\/p>\n
Sedan br\u00f6t han tystnaden med sitt karakteristiska sm\u00e5leende och fr\u00e5gade, n\u00e4stan som ett sk\u00e4mt men \u00e4nd\u00e5 med allvar i r\u00f6sten:<\/p>\n
\u201dDu kommer aldrig att g\u00f6ra som jag s\u00e4ger va?\u201d<\/p>\n
Jag log tillbaka och svarade med lika mycket allvar och glimt i \u00f6gat:<\/p>\n
\u201dNej, aldrig.\u201d<\/p>\n
Det var v\u00e5rt s\u00e4tt att s\u00e4ga att jag var f\u00e4rdigutbildad. Att jag hade tagit till mig hans l\u00e4rdomar, men ocks\u00e5 att jag hade funnit min egna musikaliska v\u00e4g.<\/p>\n
Det var en frihet som Clas gav oss. Inte genom att sl\u00e4ppa taget, utan genom att ge oss verktygen att st\u00e5 p\u00e5 egna ben. Att v\u00e5ga. Att g\u00f6ra fel, att g\u00f6ra r\u00e4tt. Att inte tvivla p\u00e5 mig sj\u00e4lv.<\/p>\n
Efter hans bortg\u00e5ng har jag ofta t\u00e4nkt p\u00e5 hur m\u00e5nga studenters liv han ber\u00f6rde p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt. Hur m\u00e5nga som gick fr\u00e5n att vara ibland vilsna, os\u00e4kra elever till att bli trygga, starka musiker och m\u00e4nniskor. Ett fint arv att l\u00e4mna efter sig.<\/p>\n
Tack, Clas.<\/p>\n
Claudia M\u00fcller<\/strong><\/p>\n V\u00e4n och kollega<\/p>\n \n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag n\u00e5ddes av det sorgliga beskedet att blockfl\u00f6jtisten och pedagogen Clas Pehrsson g\u00e5tt bort. Jag \u00f6versk\u00f6ljdes av minnen fr\u00e5n v\u00e5r tid tillsammans p\u00e5 KMH, f\u00f6rst som hans student och sedan kollega i n\u00e4stan 20 \u00e5r. F\u00f6rutom hans musicerande s\u00e5 var Clas \u00e4ven en skicklig f\u00f6rfattare. Jag tar ut en av hans b\u00f6cker fr\u00e5n bokhyllan och tittar p\u00e5 dedikationen: Fr\u00e5n v\u00e4nnen och kollegan Clas\u2026 Clas har betytt oerh\u00f6rt mycket f\u00f6r blockfl\u00f6jten i Sverige och instrumentet i sin helhet. Han k\u00e4mpade outtr\u00f6ttligt f\u00f6r att ge instrumentet h\u00f6gre status, som att han s\u00e5g till att det skapades en musikerlinje f\u00f6r blockfl\u00f6jten p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":2065,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-2068","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-uncategorized"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2068","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2068"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2068\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2075,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2068\/revisions\/2075"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2065"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2068"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2068"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2068"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}