Som ganska nybakad l\u00e4rare vid konservatoriet i Odense hade jag uttryckt \u00f6nskem\u00e5let att Clas Pehrsson skulle vara censor vid n\u00e5gra av mina studenters examina. Vid den tiden bodde jag l\u00e5ngt ute p\u00e5 landet p\u00e5 \u00f6n Fyn. Jag k\u00e4nde mig som v\u00e4rd f\u00f6r Clas under hans bes\u00f6k och bj\u00f6d honom att komma till den lilla stuga p\u00e5 danska landsbygden d\u00e4r jag bodde. N\u00e4r Clas s\u00e5 sm\u00e5ningom anl\u00e4nde blev jag \u00f6verraskad \u00f6ver hans kl\u00e4dsel. Han s\u00e5g mest ut som en fritidsfiskare beredd att f\u00e5nga sitt livs st\u00f6rsta, danska torsk. En v\u00e4st med m\u00e5nga fickor som man skulle kunna ha fiskedrag i och en riktig slokhatt kr\u00f6nte verket.<\/p>\n
Efter en l\u00e4tt lunch, kanske lite f\u00f6r l\u00e4tt i Clas smak, satte vi oss vid notst\u00e4llen och spelade Telemannduetter.<\/p>\n
Jag fl\u00f6g.<\/p>\n
\u00c4ven om jag k\u00e4mpade med att vara star struck och den nerv\u00f6sa sp\u00e4nning det innebar att sitta j\u00e4mte en av v\u00e4rldens b\u00e4sta blockfl\u00f6jtister och spela var njutningen gr\u00e4nsl\u00f6s.<\/p>\n
Vi samtalade med v\u00e5rt spel och v\u00e5ra instrument. Kontrasten mellan det konstn\u00e4rliga, ibland intuitiva, och mannen med den praktiska v\u00e4sten kunde inte vara st\u00f6rre. Den barocka sp\u00e4nningen mellan f\u00f6rnuft och k\u00e4nsla, mellan en v\u00e4st v\u00e4rdig en Leif GW Persson eller en Jan Guillou och ett spel berusat av st\u00e4ndigt nya id\u00e9er och infall, \u00e4r ett best\u00e5ende minne, och \u00e4r kanske i all enkelhet ett ganska bra portr\u00e4tt av min k\u00e4re v\u00e4n och kollega Clas Pehrsson.<\/p>\n
Jag var ganska nerv\u00f6s inf\u00f6r Clas m\u00f6te med mina studenter. Nu skulle en av v\u00e4rldens b\u00e4sta blockfl\u00f6jtister lyssna p\u00e5 vad de hade l\u00e4rt sig p\u00e5 konservatoriet under sin tid med mig. Clas, l\u00e4tt fram\u00e5tlutad och med armb\u00e5garna p\u00e5 bordet framf\u00f6r sig, lyssnade oerh\u00f6rt intensivt p\u00e5 studenternas presentationer. Hans respekt f\u00f6r situationen var imponerande. Clas ville helt enkelt f\u00f6rst\u00e5 personen bakom instrumentet f\u00f6r att i en avslutande analys tala om hur en framtid skulle kunna gestalta sig f\u00f6r studenten. F\u00f6r mig var detta en av de mest l\u00e4rorika stunderna som l\u00e4rare. Examensledaren, Bertel Krarup, sedermera rektor f\u00f6r Det Kongelige danske Musikkonservatorium, tittade f\u00f6rtjust p\u00e5 Clas som utan att tveka rullade ut retoriskt perfekta resonemang vilka bildade grund f\u00f6r den skriftliga kommentar som vid den tiden var en del av en examen i Danmark.<\/p>\n
Att prata om ett instruments ljud eller musikaliska skeenden kan ibland vara som att med ord f\u00f6rs\u00f6ka beskriva en f\u00e4rg. Clas f\u00f6rm\u00e5ga att \u201ddechiffrera\u201d en blockfl\u00f6jtsklang, ett ljud, och se personen bakom instrumentet l\u00e4mnade mig ber\u00f6rd men ocks\u00e5 oerh\u00f6rt imponerad. Viljan att lyssna och f\u00f6rst\u00e5 bygger p\u00e5 empati och k\u00e4rlek till den pedagogiska situationen. F\u00f6r Clas blev \u00e4ven pedagogiken en scen, och jag tyckte mig f\u00f6rst\u00e5 att han s\u00e5g undervisandet som en konst i sig.<\/p>\n
Clas var fenomenal p\u00e5 att verbalisera sina tankar kring musik i allm\u00e4nhet och blockfl\u00f6jtsspel i synnerhet. Han kunde p\u00e5 kort tid etablera ett gemensamt, \u00e4mnesspecifikt spr\u00e5k med en student, vilket \u00e4r sj\u00e4lva k\u00e4rnan i att l\u00e4ra ut n\u00e5got. Clas hade en s\u00e4llsynt f\u00f6rm\u00e5ga att \u00f6verbrygga spr\u00e5kliga divergenser och f\u00f6rs\u00e4kra sig om att han och studenten i en given situation helt enkelt pratade om samma sak. V\u00e5r nisch inom musikpedagogiken \u00e4r annars fylld av d\u00e5liga metaforer och p\u00e5hittad terminologi som endast betyder n\u00e5got f\u00f6r l\u00e4raren sj\u00e4lv. Clas, med sina djupa, musikaliska kunskaper och lekfulla formuleringslusta, verkade p\u00e5 en helt annan niv\u00e5. \u00c5terigen r\u00f6rde han sig lekfullt mellan f\u00f6rnuft och k\u00e4nsla.<\/p>\n
V\u00e5r f\u00f6rsta gemensamma inspelning f\u00f6r BIS byggde p\u00e5 det musikaliska samtal vi etablerat i den lilla stugan p\u00e5 danska landsbygden. Vi k\u00f6rde i tv\u00e5 bilar till Wiks slott, en magnifik riddarborg vid M\u00e4laren. Under resan dit kunde jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen uppleva Clas bakom en ratt och hur han i stadstrafik bytte identitet och k\u00f6rde som en neapolitansk taxichauff\u00f6r \u2013 egentligen ville jag skriva \u201dbiltjuv\u201d, men detta \u00e4r trots allt en parentation. Balansen mellan f\u00f6rnuft och k\u00e4nsla var h\u00e4r en delikat definitionsfr\u00e5ga.<\/p>\n
P\u00e5 slottet var Robert von Bahr redan i f\u00e4rd med att rigga mikrofoner. Utrustningen var f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt minimal; desto mer tid \u00e4gnades \u00e5t att finna r\u00e4tt plats i lokalen f\u00f6r oss och mickarna f\u00f6r att etablera ett bra ljud, d\u00e4r Clas och jag kunde k\u00e4nna igen v\u00e5r klang och v\u00e5ra olika spels\u00e4tt. Den kunskap jag h\u00e4r fick till sk\u00e4nks har hj\u00e4lpt mig i alla mina 40 inspelningar sedan den g\u00e5ngen p\u00e5 Wik.<\/p>\n
Georg Philipp Telemann lade oerh\u00f6rt mycket kompositorisk finess i sm\u00e5skaliga verk, vilket \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig i v\u00e5r egen tid som \u00e4r s\u00e5 fylld av storhetsvansinniga events. I duetterna \u00e4r st\u00e4mmorna helt likv\u00e4rdiga tekniskt och musikaliskt. Samspelet \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r \u00e4ven en social funktion d\u00e4r man m\u00e5ste lyssna p\u00e5 den andre och gemensamt dra \u00e5t samma h\u00e5ll konstn\u00e4rligt. Det var inte alltid detta lyckades, och jag minns en kommentar fr\u00e5n Robert runt klockan tv\u00e5 en m\u00f6rk natt p\u00e5 Wiks slott:<\/p>\n
H\u00f6r ni grabbar! Spelar ni samma l\u00e5t\u2026?!<\/p>\n
Clas reste sig fr\u00e5n stolen, tittade bistert p\u00e5 Robert och deklarerade, att han nog beh\u00f6vde lite mer att \u00e4ta f\u00f6r att orka g\u00f6ra f\u00e4rdig cd:n. D\u00e4refter v\u00e5ldg\u00e4stades den medhavda matkorgen i n\u00e5got som Clas kallade f\u00f6r \u201den boa-constrictor-omg\u00e5ng\u201d. Skivan blev f\u00e4rdig.<\/p>\n
Clas och jag hade i och f\u00f6r sig helt olika spels\u00e4tt \u2013 men det var just detta som gjorde v\u00e5rt samspel dynamiskt och roligt \u2013 \u00e5tminstone f\u00f6r oss sj\u00e4lva. Vi pratade helt enkelt olika, musikaliska dialekter. Och vi lyssnade intensivt p\u00e5 vad Den Andre sade. Detta har f\u00f6ljt mig resten av livet\u2026 detta, och str\u00e4van efter en balans mellan f\u00f6rnuft och k\u00e4nsla.<\/p>\n
Dan Laurin<\/strong><\/p>\n 30 maj 2025<\/p>\n \n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Som ganska nybakad l\u00e4rare vid konservatoriet i Odense hade jag uttryckt \u00f6nskem\u00e5let att Clas Pehrsson skulle vara censor vid n\u00e5gra av mina studenters examina. Vid den tiden bodde jag l\u00e5ngt ute p\u00e5 landet p\u00e5 \u00f6n Fyn. Jag k\u00e4nde mig som v\u00e4rd f\u00f6r Clas under hans bes\u00f6k och bj\u00f6d honom att komma till den lilla stuga p\u00e5 danska landsbygden d\u00e4r jag bodde. N\u00e4r Clas s\u00e5 sm\u00e5ningom anl\u00e4nde blev jag \u00f6verraskad \u00f6ver hans kl\u00e4dsel. Han s\u00e5g mest ut som en fritidsfiskare beredd att f\u00e5nga sitt livs st\u00f6rsta, danska torsk. En v\u00e4st med m\u00e5nga fickor som man skulle kunna ha fiskedrag i och<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":2073,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"_monsterinsights_skip_tracking":false,"_monsterinsights_sitenote_active":false,"_monsterinsights_sitenote_note":"","_monsterinsights_sitenote_category":0,"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-2066","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-uncategorized"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2066","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2066"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2066\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2067,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2066\/revisions\/2067"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media\/2073"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2066"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2066"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/fftm.se\/blogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2066"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}